Ian McQue och hans svävarfiskebåtar

Ian McQue är en illustratör som gjort sig känd med hjälp av sina rymdskeppssvävare som ser ut som traditionella fiskebåtar. De senaste åren har han bland annat gjort fantastiskt fina omslag till Philip Reeves Mortal Engines-böcker.

En svetsare tar en paus i arbetet med att bygga en svävarfiskebåt. Ur Chroma.
En svetsare tar en paus i arbetet med att bygga en svävarfiskebåt. Ur Chroma.
En mer traditionell science fiction-farkost i ett mytiskt landskap. Ur Chroma.
En mer traditionell science fiction-farkost i ett mytiskt landskap. Ur Chroma.

Chroma är en fin liten skissbok med färglagda digitala skisser med svävarfiskebåtar, episka landskap och mystiska män i trånga gränder.

Skisserna får en annan karaktär i svartvitt. Notera svävarskeppet i bakgrunden. Ur Mechs and the City: Another Book of Drawings by Ian McQue.
Skisserna får en annan karaktär i svartvitt. Notera svävarskeppet i bakgrunden. Ur Mechs and the City: Another Book of Drawings by Ian McQue.
Ett mer traditionellt fantasy-motiv. Ur Mechs and the City: Another Book of Drawings by Ian McQue.
Ett mer traditionellt fantasy-motiv. Ur Mechs and the City: Another Book of Drawings by Ian McQue.

Mechs and the City: Another Book of Drawings by Ian McQue är en större version helt i svartvitt med en mer analog skisskänsla i teckningarna. Sidorna är också mer skissartade med ibland många olika versioner av samma person i olika vinklar och flera olika teckningar på samma sida. Men det är liknande teman i båda skissböckerna. Äventyrare av olika slag i fantasylandskap och fiskebyar.

Så hittar jag bästa nya musiken på Spotify

Sedan 2008 har jag skapat och publicerat Spotifylistor på sajten dagensspotifylista.net. Ärligt talat var det väl rätta länge sedan jag gjorde en ny lista varje dag i stället försöker jag sedan några år tillbaka samla de bästa låtarna varje månad. Men var hittar jag alla nya låtar?

En tjänst jag använt i många år nu är Swarm.fm. Från början var det en Spotify-app men när Spotify fimpade stödet för appar blev det en webbsida i stället.

Sajten fungerar helt enkelt så att du loggar in med ditt Spotifykonto och då analyserar Swarm vilka artister du gillar. Sedan kan de presentera vilka nya album och singlar som släpps av dina favoritartister men också av artister Swarm tror att du kommer gilla.

En annan tjänst är Every Noise at Once, skapad av Glenn McDonald, som har skapat en enorm karta över olika mer eller mindre existerande musikgenrer. Till exempel Float House, Future Garage och Dreamgaze.

Varje genre presenteras med textmoln där banden som Every Noise at Once har kategoriserat in i genren visas olika stort beroende på hur populära och hur nära genrens kärna de är. Det finns dessutom länkar till tre spellistor på Spotify. Intro är som namnet antyder en introduktion till genren, Pulse är de hetaste spåren bland lyssnarna just nu och Edge är de nyaste spåren just nu.

Listorna uppdateras regelbundet och baserar sig på vad andra som lyssnar mycket på samma musik lyssnar på.

En anledning att de kan ha så många genrer är att de borrar ner sig djupt och skapar egna subgenrer. Till exempel deep (som Deep Ambient), dark (som Dark Jazz), geografiskt (som French Indietronica) och kombinationer (som German Dark Minimal Techno).

Every Noise at Once har också en särskild sida där de listar alla nya releaser (6146 album den 15 mars 2019) på Spotify uppdelat efter genre. Listan uppdateras varje fredag.

Jag gillar listan eftersom det är ett roligare sätt att upptäcka nya genrer. Det går snabbt att klicka på ett album för att höra hur Chamber Pop låter eller vad som är nytt inom Fluxwork.

Något jag önskade att det fanns mer av är officiella spellistor från bra skivbolag med deras senaste släpp. En jag lyssnar på mycket just nu är Metalheadz spellista där jag bland annat har upptäckt Lenzman.

Naturligtvis följer jag också den personaliserade Release Radar-spellistan som Spotify uppdaterar automatiskt varje fredag.

Här hittar du din egen Release Radar.

Sean Andrew Murray skissar fram en mystisk stad full av magi

Saker man sponsrar på Kickstarter tar nästan alltid längre tid att komma fram än vad det är tänkt. Illustratören Sean Andrew Murrays skissböcker var inget undantag. Tack och lov var de värda väntan.

Illustratörer har en stor fördel i förhållande till författare i att en författare ”bara” har sina egna böcker att sälja, en illustratör kan sälja både de böcker de är med och illustrerar men de kan också sälja sina skissböcker.

Florent Chavouet som jag skrev om nyligen har lyckats få till en bra balans i sina publicerade skissböcker att de fungerar som en sammanhållande berättelse, medan det vanligaste (skulle jag nog ändå killgissa) är att man presenterar mer av ett kronologiskt flöde med de skisser man har producerat sedan förra gången man satte ihop en skissbok till försäljning.

Sean Andrew Murray är till vardags koncepttecknare och jobbar med dataspel i rollspelsgenren, som Dungeons & Dragons Online, The Lord of the Rings Online och Ultima Online. På sin fritid har han jobbat med att skapa den mystiska staden Gateway full av magi och udda varelser.

Tidigare har han gett ut albumet Gateway – The Book of Wizards där han gör ett inledande försök att beskriva de olika magiska skråen som befolkar staden.

En sak som utmärker Sean Andrew Murrays bilder är dess känsla för arkitektonisk form vare sig bilderna är fyllda med sprudlande stadsvyer eller underliga varelser. Även varelserna har majestätiska böljande former som ibland ser ut som städer i miniatyr.

Jag både älskar och hatar de här illustrationerna eftersom varje sida gånger min fantasi och sätter i gång tankar och berättelser men samtidigt önskar jag att det fanns en författare som kunde sätta ihop den berättelsen i en bok.

Utformningen på de båda skissböckerna är fantastisk. Bland det bästa jag har sett. Formatet är som en klassisk skissbok i storlek. Det är ett hårt, svart omslag med tryck i guld och hela inlagan är guldfärgad på utsidan. Sidorna i inlagan är gulnade med dessa sprudlande blyertsskisser.

Du kan köpa Sean Andrew Murrays skissböcker och de andra böckerna om Gateway på hans sajt.

Florent Chavouet tecknar en japansk vardag

Ja, jag erkänner. Jag har ett problem. Jag har svårt att låta bli att köpa reseguider.

Oftast klarar jag av att hålla mig till att köpa böcker kopplade till den aktuella resan jag planerar, men de första reseguiderna till Japan köpte jag säkert sexton år innan jag äntligen reste till landet första gången.

Hyllan med reseböcker. Lådan till höger är fylld med små reseguider, framför allt från InsideOut Guides.
Hyllan med reseböcker. Lådan till höger är fylld med små reseguider, framför allt från InsideOut Guides.

Nu planerar vi en ny resa till Japan och till denna gång har jag upptäckt en fransk illustratör som gjort några väldigt fina böcker om landet.

Tokyo on Foot släpptes på engelska 2011 och är en vacker skissbok som samlar Florent Chavouets teckningar under ett halvårs utforskningar av den japanska huvudstaden.

Två sidor ur Tokyo on Foot av Florent Chavouet.
Två sidor ur Tokyo on Foot av Florent Chavouet.

När man tänker på Tokyo är det ofta människomyllret, neonet, poddhotellen, teknikvaruhusen, cosplayers, trängseln i tunnelbanan och de andra aspekterna av hypermoderniteten man tänker på. Men det Florent i första hand skildrar är min personliga favorit av milonstaden: de små husen i de trånga gränderna och originalen som bor och jobbar där.

Med avskalade, cartoony (på gränsen till karikatyraktiga) teckningar skapar han skissartade bilder med stark närvarokänsla.

Florent lyckas verkligen dra nytta av teckningsmediets unika aspekter vilket framför allt märks i hans perspektiv där man bjuds in i ett hem och få se det i en blandning av ovanifrån- och ”normal”-perspektiv.

Av sin natur blir det en blandning av dagbok och stadsdelsguide. Det finns en övergripande berättelse men i första hand är det separata vinjetter där sidorna fylls ut med funna etiketter och andra detaljer som tillsammans skapar en känsla av hur vardagen i Tokyo är.

Manabeshima Island Japan med den mustiga undertiteln One Island, Two Months, One Minicar, Sixty Crabs, Eighty Bites and Fifty Shots of Shochu släpptes på engelska 2015. I den här boken går Florent Chavouet närmare och skildrar ett urval människor han mötte när han utforskade den lilla (bara drygt 300 invånare) ön Manabeshima under några korta månader en sommar.

Två sidor ur Manabeshima Island av Florent Chavouet.
Två sidor ur Manabeshima Island av Florent Chavouet.

Livet på Manabeshima går sin gilla gång: ett gäng gubbar sitter inne i byns bar och dricker shochu-brännvin, fiskarna är ute och fångar krabba och en katt tar en tupplur i sitt revir.

I den här boken är berättelsen starkare och jag känner en genuin saknad när jag slår ihop boken.

Jobba snabbare med Mac OS

Ett gäng snabbkommandon jag använder nästan dagligen för att navigera bland datorns dokument och program.

  1. cmd + pil ner (när du har markerat en mapp) = Öppna mappen. (Alternativt kan du trycka cmd + o).
  2. Börja skriva ett ord i en mapp = Dokumentet med samma namn i mappen markeras.
  3. cmd + pil ner (med ett dokument markerat) = Dokumentet öppnas i programmet som är förvalt för den sortens dokument. (Alternativt kan du trycka cmd + o).
  4. cmd + shift + a (när du är i Findern) = Den förvalda mappen med program öppnas. (Här kan du sedan kombinera detta med tipset ovan om att börja skriva programmets namn för att komma till det. G brukar räcka för att komma till Google Chrome, m för Apple Mail, s för Safari, och så vidare.)
  5. cmd + shift + o (när du är i Findern) = Den förvalda mappen med dokument öppnas.
  6. cmd + n (när du är i Findern) = En förvald mapp öppnas. Standard är att mappen med de senaste dokumenten öppnas.
  7. cmd + f (när du är i en mapp) = Sökrutan aktiveras och du kan börja skriva det du söker efter.
  8. cmd + 1 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som ikoner.
  9. cmd + 2 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som en lista.
  10. cmd + 3 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som kolumner. (Min egen favorit eftersom det blir så mycket lättare att navigera mellan mappar och det är mer överskådligt när man flyttar innehåll mellan mappar.)
  11. cmd + 4 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som ett fotogalleri. (Det här läget har jag aldrig förstått meningen med.)

Jag önskar att jag mindes alla böcker och hur de tog på mig

I Läs hårt pratade de nyligen om hur de hittar böcker att läsa och var de började köpa böcker själva. (Ungefär 11 minuter in i det här avsnittet.)

Själv hade jag den stora förmånen att först bo nära ett, i mina ögon då i alla fall, väldigt bra stadsdelsbibliotek med barn- och ungdomsböckerna och serierna (Blueberry! Johan Vilde! Uppdrag i Sahara!) till vänster innanför entrén och alla coola böcker för vuxna (Alistair McLean! HP Lovecraft!) till höger.

Parallellt med det åkte jag in till stora stadsbiblioteket där de hade vinylspelare med tomma vinylfodral som man kunde ge till bibliotekarierna när man ville lyssna på något. Det album jag minns tydligast var Black Sabbaths Sabbath Bloody Sabbath (!). Men då bodde vi också så att jag kunde gå bort till bokbussen en gång i veckan. Att kunna gå in i en trång, varm buss och ta med sig vilka böcker man själv ville var fantastiskt. Det var här jag första gången läste Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Jag tror att jag först hade hört Sveriges Radios magiska radioteaterversion under sommaren men jag är inte helt säker.

Under den här tiden var jag med i Barnens bokklubb (eller något liknande) och köpte ibland böcker via den. Den största skräcken var att glömma bort att tacka nej till månadens bok, speciellt när det var något tråkigt.

Vad jag köpte för mina pengar var i stället begagnade serier, främst Fantomen och Seriemagasinet. Vid stadsbiblioteket fanns ett gammalt slitet antikvariat som bakom disken hade ett gäng lådor fyllda med serietidningar som kostade runt två kronor styck.

Så det var väl först när jag gick i gymnasiet som jag började köpa böcker på riktigt själv. En del köpte jag på den årliga bokrean men det var nog så att det var när jag började resa till Köpenhamn i slutet av gymnasiet och när jag sedan flyttade till Lund som jag på riktigt började köpa böcker själv.

I Köpenhamn fanns framför allt Fantask en trappa ner där de förutom en massa fräna serier hade massor av science fiction- och fantasy-böcker på engelska (Clive Barker! Alan Moore!). Nu verkar det som att Fantask är på väg att gå i konkurs efter att ha funnits sedan 1970-talet och det kan man ju förstå med tanke på hur otroligt mycket Faraos Cigarer har vuxit de senaste åren (fem butiker bara i Köpenhamn!).

I Lund fanns det framför allt en liten Pocket Shop (låg den inte vid Stortorget?) där jag mest köpte på mig en massa Terry Pratchett-pocketböcker.

Nu för tiden läser jag nästan all skönlitteratur digitalt, i Amazons Kindle-app, och jag hittar böckerna i stor utsträckning via olika nyhetsbrev från författare som Warren Ellis och i flödet bland vad mina vänner på Goodreads läser.

I urskogen med Gidge

Burial pitchade ner modern amerikansk R&B och flyttade musiken från stora lyxiga bilar i USA till en skitig nattbuss i södra London. Med titlar som Archangel, Ghost Hardware och Etched Headplate skapade han en cyberpunk-musik för utstötta och marginaliserade människor.

Burials dubstep-epitet blev tidigt något annat, något mycket tråkigare och mer förutsägbart. Men när jag började hitta artister som rörde sig i liknande ljudlandskap fick jag länge fundera över hur jag skulle definiera musiken. Vilken etikett jag skulle sätta på den. Helt enkelt vad jag skulle döpa spotifylistorna till. Efter hand som artister som AL-90, Volor Flex, Nocow, Vacant och Phelian dök upp var det ändå en sak som jag tyckte mig känna igen i ljudlandskapet. Det var ofta en känsla av att befinna sig under vattnet och höra musiken så där dovt och avlägset.

Umeås Gidge inspirerades av Burials ljudbild och släpade ut den i en norrländsk skog. Även här återkommer det knastriga ljudet från skräpiga skivor och nedpitchade röster. Men det är också fyllt av samplingar från skogen och i bakgrunden är det land- och sjöväderrapporten i ett slitet torp i en skogsglänta snarare än tinnitus på nattbussen från ett rejv i en övergiven industrilokal.

Gidge består av Ludvig Stolterman och Jonathan Nilsson som gick en musikproducentutbildning tillsammans och började göra musik ihop. 2014 släpptes debutalbumet Autumn Bells på det Berlin-baserade skivbolaget Atomnation. Skivan, med sina varma, luftiga pianoslingor, trämjuka, avskalade rytmer och svävande röster, mottogs positivt.

Två år senare släppte de Lulin tillsammans med Lampray och Norr. En kortfilm och ett album bestående av två låtar på vardera 20+ minuter förankrade i fruktan för vad som rör sig där ute i mörkret i glappet mellan skog och bebyggelse.

Året därefter arbetade de på LNLNN om materialet på Lulin och gjorde det mer dansgolvsanpassat, utan att för den delen vara dansgolvsmusik.

Inledningsspåret på LNLNN är en del i något jag skulle vilja kalla för svensk körambient. Forss är väl den artist som tydligast jobbat i den här genren på albumet Ecclesia från 2012.