En underjordisk verkstad i två plan ligger bakom ett antal tunga metalldörrar innanför ett avspärrat rum som råttorna har tagit över. Här nere bygger tre entusiaster sina egna motorcyklar.
På ovanvåningen i verkstaden är det fullt av motorcyklar, reservdelar och verktyg. Nedanför en bred men skraltig metalltrappa finns det fräsar, svarvar, borrmaskiner, en tvättmaskin och massor av delar som blivit över efter hundratals motorcykelbyggen.
Inte en yta är oanvänd.
Här har Cristoffer, Erik och Ivan sitt andra vardagsrum, som de delar med ännu fler hojbyggare. Entusiaster som köper gamla vrak till motorcyklar och bygger om dem. Förra året byggde Cristoffer, Erik och Ivan caféracers. Snabba avskalade hojar som inte är anpassade för långkörningar.
Det senaste halvåret har jag dokumenterat deras arbete med en analog mellanformatskamera. En del av de bilderna delar jag med mig av i det här blogginlägget.
I år bygger Cristoffer en hoj som ska tåla massor av smuts. Det är en Norton ES2 1957 som han ska göra om till en ”flat track bobber i rat stuk”.
– Det jag ser framför mig är något med attityd, säger Cristoffer. En hoj som ska klara av lite grusbus men som samtidigt har element från old school custom-scenen. Jag vill att den ska se ut som nånting mitt emellan en klassisk speedway-hoj och en gatucruiser. En rå hoj med enbart funktionella detaljer, inget onödigt jox.
En utmaning med att bygga om och renovera gamla hojar är att det inte alltid finns reservdelar eller att man vill ha delar i en annan stil än originalet.
– Det är svårt att hitta information och ritningar. Jag köpte en framgaffel från en gammal Monark som var helt hoprostad och har tvingats fräsa massor med nya delar till den så att den blir en märklig, men ball, kombination av gammalt rostigt stål och polerat aluminium. Utöver det har jag fräst fäste för avgasröret och en vevhusventilationsbehållare. Och en hiskelig massa andra småsaker.
Extra komplext blir det när man bygger om en brittisk hoj där alla mått är i tum.
– Allt jag tillverkar blir i metriska mått så att jag slipper de engelska gängorna i tum i framtiden. Original-fanboys får säga vad dom vill om det. Original har aldrig intresserat mig.
I andra fotosammanhang skulle jag säga ”Följ mig på Instagram” men de här bilderna kräver ett större format. Så de kommer nog inte hamna där i någon större utsträckning.
Men känner du någon som kan ordna en utställningslokal till bilderna? Hör av dig på Twitter eller i ett mejl.