Det enda du egentligen behöver veta är att Polytopia är som om någon har gjort ett snyggt, modernt och bra mobilspel av Civilization.

Jag är ingen stor gamer. Eftersom jag aldrig köpt någon pc utan bara ägt mac-datorer har spelutbudet inte varit så stort. Jag hade en period i mitten av 1990-talet där jag spelade shareware-versionen av Prince of Persia frenetiskt på en lånad Mac Classic och några år senare följde jag intensivt allt som hade med Bungies Marathon att göra. Men mytologin och allt runt spelet var intressantare än själva spelet. På 2000-talet ägde jag en Playstation 1 (som jag mest spelade Sled Storm på) och en Nintendo Wii (som jag mest spelade tennisspelet i Wii Sports). Men det enda spel jag egentligen gillar är Civilization och det har jag spelat till och från sedan jag upptäckte det 1994.

Så ta det jag skriver här med en nypa salt. Jag är ingen spelexpert.

Polytopia tar många av de klassiska Civilization-grundstenarna och paketerar det i ett snyggt och mobilanpassat strategispel.

Du börjar med att välja vilken stam du vill spela som. Varje stam har olika strategiska fördelar. Vissa börjar med hästar som rider långt, andra med svärdtrupper som slår de flesta andra soldater, åter andra börjar med väldigt stora huvudstäder. Varje fördel har naturligtvis också en nackdel; hästarna är väldigt svaga, svärdtrupperna är väldigt dyra och trupperna i de stora huvudstäderna kan varken röra sig långt eller slå särskilt hårt.

En snygg detalj är att varje stam har sin egen grafik och sitt eget utseende på allt från städer, till miljöer (öken, skog, träd fyllda med blommande körsbärsblommor, ett bistert snölandskap, och så vidare).

Sedan landar du på en platt jordskärva som glider i rymden och du ser din huvudstad. Runt huvudstaden sprider sig ett ogenomträngligt molnlager. Ditt uppdrag blir nu att steg för steg undersöka hela platta för att hitta och besegra alla andra stammar.

Efter hand ställs du inför olika strategiska val. Ska du sprida ditt rike så stort som möjligt med risken att sprida dig för tunt och attackeras från flera håll samtidigt och sakna tillräckligt med trupper att försvara dig med eller ska du hålla ett stabilt rike som riskerar att låta en fiende ta över resten av jorden och besegra dig tack vare sitt överlägsna truppantal.

Du kommer märka att det finns två nyckelpunkter i kampanjen. Dels är det tidigt i spelet när du helt plötsligt upptäcker att du har flera aggressiva stammar på olika sidor av ditt rike och det står och väger mellan att de snabbt tar över dina städer eller att du långsamt och tålmodigt lyckas försvara dina städer och dels är det någonstans i den sista tredjedelen av kampanjen där du märker att du har majoriteten av alla städer och det bara är en tidsfråga innan du har tagit över hela jorden.

Eftersom det är en begränsad yta du spelar på, den är baserad på hur många motståndare du väljer att spela mot, går det att spela en kampanj relativt snabbt. Till skillnad från Civilizations ”Just one more turn” är det här ”Just one more game”.

Personligen tycker jag att den svenska indiestudion som skapat Polytopia har lyckats att skapa en bra balans mellan att erbjuda ett spel som det går att spela gratis men samtidigt erbjuda naturliga saker som spelarna kan köpa om de vill. När du laddar ner och börjar spela första gången är det bara tre standardstammar som är upplåsta och om du gillar spelet och vill testa olika strategiska alternativ kan du låsa upp nya stammar för tio till femton kronor styck.

Hittills har jag testat två olika officiella versioner av Civilization för iOS. Den första var en nedbantat och rätt tråkig variant som jag aldrig fastnade för. Den var ful i förhållande till datorversionen och hade ingen bra balans. Den andra versionen var en rak portning av datorversionen av Civilization VI. Den här var lovande och jag kände mig väldigt nöjd när jag köpte den. Men jag fortsatte aldrig att spela den. Det berodde mycket på att jag enbart spelade på telefonen och det som är bra med Civilization är de episka kartorna och de svepande historiska tidsperioderna. Det funkar inte lika bra när man bara vill spela några drag på tunnelbanan eller medan man väntar på något.

Det jag saknar från Civilization i Polytopia är möjligheten att spela ett mer avslappnat spel som handlar mer om att utveckla en civilisation snarare än att utplåna andra civilisationer.