Jobba snabbare med Mac OS

Ett gäng snabbkommandon jag använder nästan dagligen för att navigera bland datorns dokument och program.

  1. cmd + pil ner (när du har markerat en mapp) = Öppna mappen. (Alternativt kan du trycka cmd + o).
  2. Börja skriva ett ord i en mapp = Dokumentet med samma namn i mappen markeras.
  3. cmd + pil ner (med ett dokument markerat) = Dokumentet öppnas i programmet som är förvalt för den sortens dokument. (Alternativt kan du trycka cmd + o).
  4. cmd + shift + a (när du är i Findern) = Den förvalda mappen med program öppnas. (Här kan du sedan kombinera detta med tipset ovan om att börja skriva programmets namn för att komma till det. G brukar räcka för att komma till Google Chrome, m för Apple Mail, s för Safari, och så vidare.)
  5. cmd + shift + o (när du är i Findern) = Den förvalda mappen med dokument öppnas.
  6. cmd + n (när du är i Findern) = En förvald mapp öppnas. Standard är att mappen med de senaste dokumenten öppnas.
  7. cmd + f (när du är i en mapp) = Sökrutan aktiveras och du kan börja skriva det du söker efter.
  8. cmd + 1 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som ikoner.
  9. cmd + 2 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som en lista.
  10. cmd + 3 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som kolumner. (Min egen favorit eftersom det blir så mycket lättare att navigera mellan mappar och det är mer överskådligt när man flyttar innehåll mellan mappar.)
  11. cmd + 4 (när du är i en mapp) = Innehållet presenteras som ett fotogalleri. (Det här läget har jag aldrig förstått meningen med.)

Jag önskar att jag mindes alla böcker och hur de tog på mig

I Läs hårt pratade de nyligen om hur de hittar böcker att läsa och var de började köpa böcker själva. (Ungefär 11 minuter in i det här avsnittet.)

Själv hade jag den stora förmånen att först bo nära ett, i mina ögon då i alla fall, väldigt bra stadsdelsbibliotek med barn- och ungdomsböckerna och serierna (Blueberry! Johan Vilde! Uppdrag i Sahara!) till vänster innanför entrén och alla coola böcker för vuxna (Alistair McLean! HP Lovecraft!) till höger.

Parallellt med det åkte jag in till stora stadsbiblioteket där de hade vinylspelare med tomma vinylfodral som man kunde ge till bibliotekarierna när man ville lyssna på något. Det album jag minns tydligast var Black Sabbaths Sabbath Bloody Sabbath (!). Men då bodde vi också så att jag kunde gå bort till bokbussen en gång i veckan. Att kunna gå in i en trång, varm buss och ta med sig vilka böcker man själv ville var fantastiskt. Det var här jag första gången läste Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Jag tror att jag först hade hört Sveriges Radios magiska radioteaterversion under sommaren men jag är inte helt säker.

Under den här tiden var jag med i Barnens bokklubb (eller något liknande) och köpte ibland böcker via den. Den största skräcken var att glömma bort att tacka nej till månadens bok, speciellt när det var något tråkigt.

Vad jag köpte för mina pengar var i stället begagnade serier, främst Fantomen och Seriemagasinet. Vid stadsbiblioteket fanns ett gammalt slitet antikvariat som bakom disken hade ett gäng lådor fyllda med serietidningar som kostade runt två kronor styck.

Så det var väl först när jag gick i gymnasiet som jag började köpa böcker på riktigt själv. En del köpte jag på den årliga bokrean men det var nog så att det var när jag började resa till Köpenhamn i slutet av gymnasiet och när jag sedan flyttade till Lund som jag på riktigt började köpa böcker själv.

I Köpenhamn fanns framför allt Fantask en trappa ner där de förutom en massa fräna serier hade massor av science fiction- och fantasy-böcker på engelska (Clive Barker! Alan Moore!). Nu verkar det som att Fantask är på väg att gå i konkurs efter att ha funnits sedan 1970-talet och det kan man ju förstå med tanke på hur otroligt mycket Faraos Cigarer har vuxit de senaste åren (fem butiker bara i Köpenhamn!).

I Lund fanns det framför allt en liten Pocket Shop (låg den inte vid Stortorget?) där jag mest köpte på mig en massa Terry Pratchett-pocketböcker.

Nu för tiden läser jag nästan all skönlitteratur digitalt, i Amazons Kindle-app, och jag hittar böckerna i stor utsträckning via olika nyhetsbrev från författare som Warren Ellis och i flödet bland vad mina vänner på Goodreads läser.

Gidge press photo by Vilma Larsson

I urskogen med Gidge

Burial pitchade ner modern amerikansk R&B och flyttade musiken från stora lyxiga bilar i USA till en skitig nattbuss i södra London. Med titlar som Archangel, Ghost Hardware och Etched Headplate skapade han en cyberpunk-musik för utstötta och marginaliserade människor.

Burials dubstep-epitet blev tidigt något annat, något mycket tråkigare och mer förutsägbart. Men när jag började hitta artister som rörde sig i liknande ljudlandskap fick jag länge fundera över hur jag skulle definiera musiken. Vilken etikett jag skulle sätta på den. Helt enkelt vad jag skulle döpa spotifylistorna till. Efter hand som artister som AL-90, Volor Flex, Nocow, Vacant och Phelian dök upp var det ändå en sak som jag tyckte mig känna igen i ljudlandskapet. Det var ofta en känsla av att befinna sig under vattnet och höra musiken så där dovt och avlägset.

Umeås Gidge inspirerades av Burials ljudbild och släpade ut den i en norrländsk skog. Även här återkommer det knastriga ljudet från skräpiga skivor och nedpitchade röster. Men det är också fyllt av samplingar från skogen och i bakgrunden är det land- och sjöväderrapporten i ett slitet torp i en skogsglänta snarare än tinnitus på nattbussen från ett rejv i en övergiven industrilokal.

Gidge består av Ludvig Stolterman och Jonathan Nilsson som gick en musikproducentutbildning tillsammans och började göra musik ihop. 2014 släpptes debutalbumet Autumn Bells på det Berlin-baserade skivbolaget Atomnation. Skivan, med sina varma, luftiga pianoslingor, trämjuka, avskalade rytmer och svävande röster, mottogs positivt.

Två år senare släppte de Lulin tillsammans med Lampray och Norr. En kortfilm och ett album bestående av två låtar på vardera 20+ minuter förankrade i fruktan för vad som rör sig där ute i mörkret i glappet mellan skog och bebyggelse.

Året därefter arbetade de på LNLNN om materialet på Lulin och gjorde det mer dansgolvsanpassat, utan att för den delen vara dansgolvsmusik.

Inledningsspåret på LNLNN är en del i något jag skulle vilja kalla för svensk körambient. Forss är väl den artist som tydligast jobbat i den här genren på albumet Ecclesia från 2012.

Patreon skapar gemenskap

Jag lyssnar på många poddar och en tydlig trend där är hur flera gör det möjligt att sponsra podden via Patreon. Bland andra ’80s All Over, Canceled Too Soon och nu senast Obiter Dictum.

Patreon är en enkel men samtidigt avancerad form av prenumerationstjänst. Hisspitchen är enkel: betala x kronor i månaden för att stödja dina favoriter som skapar bra innehåll. Utförandet kan bli mer komplext. Framför allt eftersom det går att skaparna kan lägga in så många nivåer som de själva tycker känns relevant (vilket är likt hur det funkar på Kickstarter). Det är också en av de roligare detaljerna på Patreon, hur skaparna döper nivåerna (efter klassiska rollfigurer i 80-talsfilmer, enormt dåliga tv-serier eller Star Trek-karaktärer, för att illustrera med de tre nämnda poddarna ovan.)

Patreon i sig är inget nytt. Det har funnits sedan 2013.

Det jag tycker är intressant med konceptet är att det skapar en stark samhörighet mellan skaparen och prenumeranten.

Om man jämför mellan tidningarnas betalväggar och Patreon-prenumerationerna kan jag tycka att det finns flera saker som talar för Patreon-formatet.

På tidningarna är det oftast fullt möjligt att ta del av bild, rubrik och ingress på alla artiklar men det låsta materialet ber läsaren att betala en engångssumma eller prenumeration för att ta del av resten av artikeln. Så läsare som inte betalar hamnar hela tiden på material de kan se men inte får ta del av, och det problemet är ännu större när det handlar om läsare som kommer till tidningen via länkar i andra digitala kanaler. Det skapar irritation och en töntig tävling om att visa hur man kan bryta upp låset och ta sig in genom dörren.

När det gäller Patreon är det, i alla fall när det gäller poddar, oftast så att själva grundmaterialet är gratis tillgängligt för alla. Vad man sedan får om man väljer att sponsra podden med en prenumeration kan variera väldigt mycket, från att man får vara med och rösta om vilka teman podden ska ta upp via tillgång till specialavsnitt till att man får delta i gruppsamtal med skaparna via videosamtal. Det här materialet är oftast något man inte kan komma åt om man inte har prenumererat och orsakar inte heller någon särskild irritation, kanske främst för att det är en person som lyssnaren redan har skapat en relation till via podden som förklarar varför det är inlåst.

Ett tag köpte jag en del böcker och annat via Kickstarter och Indiegogo och något jag verkligen gillade var just den här möjligheten att gå in och sponsra skaparna med olika mycket pengar för att få tillgång till olika sorters exklusivt material eller andra former av bonusar. Problemet som dock snabbt dök upp var att många skapare hade lättare att lova en produkt än att leverera den. Det mest absurda projektet där var nog serieboken som jag beställde i februari 2013, som skulle levereras i september det året och som slutligen anlände våren 2016. (De drabbades bland annat av att deras första tryckeri gick i konkurs strax efter att de hade betalt för hela tryckningen.)

En intressant skillnad mellan nivåerna på Kickstarter och Patreon är att de på Kickstarter oftast är begränsade i antal ju mer man kan tänka sig att stödja projektet, vilket kan innebära att de tar slut väldigt fort, medan den begränsningen sällan existerar på Patreon. Så det går att hoppa in sent i en produktion och stödja med stora summor utan problem.

Mattips i Köpenhamn (maj 2017)

Några slumpmässiga tips på god mat att äta i Köpenhamn efter en weekendresa i maj 2017. Eftersom Torvehallerne är uppdelade i två byggnader med salt respektive sött får det bli så här med.

Salt

Chili con Carne på Le Petit

I all sin enkelhet var nog ändå besöket på Le Petit bäst. Det är en enkel liten fransk bistro i Torvehallerne med trevliga ägare, en kort meny och gott vin (och eget öl för de som gillar sånt). Här en Chili Con Carne med gräddfil och choklad. Helt rätt mängd hetta för del (alltså märkbar men inte så att den tar över.

Svinekødfilet og abrikos  på L’Altro

L’Altro, en Bib Gourmand-restaurang i Michelinguiden, har en avsmakningsmeny men denna gången blev det en fläskfilé med aprikos från à la carte-menyn. Smaskigt, även om jag skulle önskat mig mer aprikos.

Smørrebrød på Blød Hat

Det här enkla smørrebrødet med sagolikt krispig bacon och kokt potatis var mitt favoritsmørrebrød på Blød Hat (jag testade också deras vanliga rostbiff). Betyget drogs ner lite av stressad personal som fick påminnas om missade rätter. Barer som anställer för lite personal var något vi noterade på flera ställen tyvärr.

Smørrebrød på Cap Horn

En mer klassisk smørrebrødsuppställning på Cap Horn i Nyhavn. Dock tyckte jag inte att brödet passade till räksmörgåsen (fast ägget var helt perfekt) och rostbiffen smakade alldeles för lite, vilket var särskilt oväntat eftersom det ändå var lite pepparrot riven över den (dock alldeles för lite).

Sött

Chokladglass på Is á Bella

Gudomligt god. Inne i den söta delen av Torvehallerne var det en lång kö vid Is à Bella, och det är lätt att förstå. Otroligt god glass. Jag testade deras vanliga chokladglass och den extra mörka chokladglassen. Båda var mycket goda. Den extra mörka chokladglassen var nästan svart och innehöll små chokladkorn som gav en extra textur.

Rabarberglass på Istid

Istid var det ställe jag hade sett fram mest emot att besöka eftersom de gör glass med flytande kväven, vilket ju är spektakulärt. Och även om glassen var god var jag nog lite besviken. Glassen var god. Helt rätt konsistens och allting, men smaken var lite blaha blaha (framför allt i kontrast till Is à Belas smakrika glass). Har för mig att det var deras rabarberglass jag testade.

Efter att ha testat flytande kväve-glass i San Francisco, Reykjavik, Austin och Köpenhamn (blygsamt skryt) förstår jag inte varför det fortfarande inte finns någon som har tagit det här konceptet till Sverige.

Tiramisu på L’Altro

Tiramisun på L’Altro. Väldigt god. Men det var inte mer än vad jag förväntade mig från det stället.

Kiksekage på Mormors

Kiksekage på Mormors. En klassiker. Missa inte att besöka fiket om ni är i närheten. Kan konkurrera med Stockholmsrestaurangen Peppar i utsmycknad, fast det här handlar om folkhemsnostalgi.

Træstammer på Andersen Bakery

Træstammer på Andersen Bakery, mitt emot Hovebanegården. Inte lika gott som svenska dammsugare, lite för tråkig konsistens på fyllningen. Men välbakade.

The Heartbreaker Triple Chocolate på American Pie Co

Holy Mother of sockerchock! The Heartbreaker Triple Chocolate på American Pie Co räcker till flera, även om varje bit inte är märkvärdigt stor fysiskt är den fullproppad med kalorier. Men skippa grädden. Tråkig burkgrädde. Borde vara förbjudet. Och när du ändå är här ska du passa på att besöka någon av Faraos Cigarers fem butiker i närheten. En med film-, tv- och serieprylar, en med mest serier på engelska, en med rollspel osv, en med maskerad- och larp-grejer och en med bara serier på danska.

Tintin på Faraos Cigarer

Trendspaningar på ReadMe

Mellan 2014 och 2016 höll jag tre trendspaningar på konferensen ReadMe. Eftersom genomgångarna av de olika presentationerna har publicerats på olika andra bloggar tidigare samlar jag dem här.

2016

Fem trender inom botar, algoritmer och data

5. Botar överallt

Gårdagens lansering av Facebook Messenger Platform är bara det senaste exemplet på hur olika typer av botar tar plats i vår digitala vardag. Det Facebook vill är att Messenger-appen ska ersätta mycket av det vi i dag använder det öppna internet till. Att ta reda på fakta, köpa blommor och boka resor bland annat.

Men det många kommer upptäcka är att de här gränssnitten inte är så smarta som man kanske kan tro. I praktiken fungerar de fortfarande som de gamla peka och klicka-spelen gjorde i början av 1990-talet. Som i det här exemplet från Day of the Tentacle.

Där har utvecklarna lagt in stora dialogträd som förgrenar sig i i och för sig väldigt många men fortfarande väldigt förutbestämda riktningar.

Ett annat exempel på hur botar påverkar hur vi interagerar med omvärlden är den amerikanska finanstidningen Quartz som nyligen släppte sin första nyhetsapp. I stället för en traditionell nyhetsapp som listar puffar för olika typer av nyheter har Quartz i stället byggt ett gränssnitt som är i princip identiskt med hur chatt-appar fungerar.

4. En förvriden skrattspegel

Ett annat företag som satsar stort på botar är Microsoft som nyligen presenterade sina planer för att tillhandahålla utvecklingsplattformar för att bygga botar på.

De här planerna presenterades samtidigt som de släppte ut en egen bott på nätet. Boten, som heter Tay, släpptes lös på Twitter och efter en väldigt kort smekmånadsperiod inledde den en snabb och djup spiral långt ner i kvinnohat, rasism och nazism.

Microsoft stängde snabbt ner botten.

Det här var utan tvekan ett varumärkesmisslyckande för Microsoft, men samtidigt var det ett lyckat experiment utifrån en sanningsaspekt. Den visade upp var vi som mänsklighet befinner oss i dag. För den här botten var byggd så att den lärde sig av de som den talade med och speglade deras beteende.

Och den stora lärdomen av det här experimentet är att vi måste ändra vårt beteende.

3. Det digitala minnet

När mina äldre släktingar går bort kan vi som är kvar öppna lådor och titta på deras gamla bilder som sitter i fotoalbum med korta texter bredvid. Vi kommer kunna öppna deras kalendrar och dagböcker och se var de har varit och vad de har gjort. Vi kan läsa deras brev. Ibland kommer det här vara saker vi redan kände till, ibland kommer det vara nyheter för oss.

När jag någon gång i tiden går bort så är frågan vad jag kommer lämna för något digitalt arv efter mig. Även om jag har lämnat ifrån mig mina lösenord och inloggningsuppgifter innan det är dags är det frågan om någon kommer ha möjlighet att gå igenom allting.

När vi pratar fotografier i form av papperskopior i album kanske det handlar om några hundra efter ett helt liv.

Men i digitala bildarkiv är det inte konstigt att ha samlat tusentals bilder efter bara några år.

Och så fort det är digitalt påverkas vi av den digitala entropin. Finns ens den här bildlagringssajten kvar när jag har gått bort, och har jag haft möjlighet att flytta mina bilder innan dess?

En annan aspekt på det är alla tjänster vi börjar använda och sedan slutar med, av olika anledningar. Själv har jag byggt upp mitt släktträd på nätet. Jag var ganska noggrann under ett tag och även andra släktingar hjälpte till och kopplade ihop olika grenar av släkten.

Men sedan tar engagemanget slut. Och nu får jag mejl från den här tjänsten med veckans händelser i släkten – födelsedagar, jubileum och annat.

Så ibland får jag mejl med uppmaningar att gratulera en eller annan släkting som fyller år. Det kan vara 1 år, 45 år, inga konstigheter, eller 129 år, konstigt. För det är ju så. Om någon i min släkt skulle fylla 129 år skulle jag nog ha hört talas om det. Men så är det. I den digitala sfären kan folk leva för evigt. På gott och ont.

2. Digital hälsa

Är det så att vi mår bättre om någon annan säger till oss att vi mår bra?

Om jag vore hypokondriker till exempel och känner på mig att nu, nu är det nog något allvarligt på gång, så går jag förhoppningsvis till en vårdcentral och ber dem kontrollera mig. Om då läkaren gör den kontrollen och lugnar mig och säger att, det är inga problem, du mår bra. Då känner jag mig förhoppningsvis bättre.

Men kan vi använda digitala plattformar av samma anledning, för att må bättre? Att leva är en lång kedja av händelser där det lätt blir så att vi känner hur vi känner just nu, men inte riktigt minns hur det var för en vecka sedan, för en månad sedan eller förra året. Jag känner själv hur åren lätt rinner förbi och det är svårt att märka hur jag blir bättre, eller för den delen sämre, på olika saker. Och det här gäller träning och hälsa också.

Något som en del köper på sig är så kallade träningsarmband som mäter hur mycket de rör sig och sedan presenterar den här informationen för användaren efter varje dag eller efter varje träningspass. Det här gör det lättare att följa en utveckling och kunna se i efterhand vad som har hänt.

För de som verkligen vill mäta allt de gör har armbanden en nackdel i att de så att säga bara mäter puls och rörelse. Därför fortsätter träningsbolagen att utveckla de här teknikerna. Här ett exempel av flera på lösningar där man kan mäta bland annat muskelaktivitet genom att inkludera tekniken direkt i kläderna.

Här ett exempel på en man som använder sin data för att göra sin träning roligare. Eftersom hans armband mäter var han är kan han ha som mål att försöka springa genom hela Barcelona. Så i stället för att hela tiden springa samma sträcka kan han skapa variation i sin löpning.

Nästa steg är att inte bara ha teknik som passivt registrerar vad som händer, utan även kunna styra tekniken. Så Google, naturligtvis, har inlett ett samarbete med Levi’s där de håller på och tar fram ett tyg med integrerad elektronik. Här en kort film där de presenterar hur det fungerar.

1. Digital identitet

Hur mycket skiljer sig vår digitala spegelbild från vår bild av oss själva? På Instagram styr jag över allting. Vilka bilder jag postar och vilka hashtaggar jag använder och om jag har ett öppet eller ett låst konto, eller om jag har flera konton, och så vidare.

Men mycket av vår digitala kulturkonsumtion erbjuder sig att spegla vilka vi är vare sig vi vill eller inte.

Spotify erbjuder oss årssammanfattningar och veckotips. Och även om du tycker att du faktiskt bara lyssnar på en viss sorts musikstil, så vet säkert många med barn att deras lyssnande kan förvrida statistiken rätt mycket.

När det gäller film kanske man vill se sig som en filmälskare som specialiserar sig på klassiska dramer och djupa dokumentärer men Netflix kommer in från sidan och påminner att det nog faktiskt ändå är mest actionfilmer och tv-deckare som gäller.

I Amazons Kindle kan du se alla goda föresatser och böcker du tänkte läsa men som du lämnade när det dök upp något nytt mer spännande.

Och i Instapaper och Pocket och andra artikel-appar kan man spara alla de där läsvärda långa artiklar som man tänker att man ska läsa sedan någon annan gång och som sedan bara ligger där i en stor hög tills man raderar dem för att slippa det dåliga samvetet.

Och kärlek? Hur mycket vill vi att det ska styras av data och algoritmer? Eller vill vi vara äkta där? Men kan vi det?

Som en aktuell forskningsrapport om algoritmer konstaterade nyligen, så styrs mycket av vår samhällsutveckling av algoritmer utvecklade av ingenjörer i USA. Det är helt klart ett område som kan behöva lite input från svenska bibliotekarier och lärare.

(Den här trendspaningen publicerades ursprungligen här.)

2015

5 trender att hålla öronen öppna för

#5 Pratradion fortsätter att växa

Själv skrev jag en artikel om poddradio redan 2006, då det fortfarande var väldigt nytt i Sverige. Det som fanns då var ganska nischat och inspirerat av programmen i USA.

Sedan kom Filip & Fredrik och skapade den första stora svenska poddradiovågen. Mycket tack vare att de helt enkelt var kända från tv.

Någon som skapade sig ett eget namn var Kristoffer Triumf tack vare hans intervjupodcast Värvet, som även fick en engelskspråkig upplaga.

Något man kan fundera över är varför det gick så mycket långsammare i Sverige än i USA för poddradio att bli en etablerad medieform. Förmodligen handlar det mycket om att det i USA dels redan fanns en etablerad pratradiotradition, men kanske framför allt att de helt enkelt har längre att pendla till och från jobbet. Här skulle det vara intressant att se hur mycket löpartrenden och det ökande cykelpendlandet har spelat in i etablerandet av en vana att lyssna på poddradio här i Sverige.

Det senaste som händer nu är att etablerade medier inspireras direkt av specifika poddradioprogram. Då är det i första hand den amerikanska podcasten Serial som grävde i ett antal olösta mordfall och hur de har influerat både Aftonbladet att skapa grävpodden Fallet och den reklamfinansierade podden Spår som skapats av personer från bland annat P3 Dokumentär.

#4 Bilföretagen lurar er

I takt med att biltillverkarna blir allt bättre på att skapa effektiva och bränslesnåla bilar så blir motorerna samtidigt tystare och tystare. Samtidigt vill många bilköpare fortfarande ha bilar som låter mycket.

Hur hantera detta?

Jo. En del bilföretag löser det på, så att säga, naturlig väg och bygger in nya rör mellan motorn och kupén och leder helt enkelt in mer ljud den vägen.

Andra företag installerar en helt digital lösning i bilen där de spelar upp inspelat motorljud som styrs av hur mycket föraren gasar.

En av biltillverkarna som inte hymlar om detta är Renault. Det kan vi se i detta klipp där en tysk youtube-recensent demonstrerar de olika motorljuden man kan ställa in i en Renault Clio GT.

#3 Från LP till streaming

Jag är säkert inte ensam om att ha inlett mitt ljudbokslyssnande med Stjärnornas krig-kassetterna som släpptes i början av åttiotalet i Sverige. De är inte så bra som man minns dem. Parallellt med detta fanns ju bland annat Tintin på LP-skiva. Det som förenande de här var att det handlade om dramatiseringar för att få plats med berättelserna på en kassett eller en LP-skiva.

När det blev billigare med kassetter såg vi också att inläsningarna av hela böcker ökade. Och som sedan släpptes på cd-skiva i stället. Båda på kassett och cd blev det väldigt omfångsrikt med många kassetter eller skivor.

Först med mp3:orna kunde inläsningarna samlas på en skiva.

Nu finns det flera olika sajter som jobbar med Spotify-modellen, alltså att läsarna betalar en fast månadsavgift och får tillgång till alla böcker som tjänsten har.

Och då handlar det också ofta om att det är samma tjänst som tillhandahåller både e-böcker och ljudböcker. Själv föredrar jag amerikanska Scribd eftersom de har både e-böcker, ljudböcker, och ett stort utbud av serier. Tyvärr bara på engelska. Ännu.

#2 Vi börjar prata med våra saker

Så då närmar vi oss toppen. Plats 2 är att vi börjar prata med våra saker. I både telefonerna och numera klockorna från Apple finns Siri som du kan ställa både den ena och den andra frågan till. Och det finns självklart motsvarigheter hos de flesta företagen som säljer mobiltelefoner och smarta klockor.

Men det vi ska titta på här är den forna köpsajten Amazon som nuförtiden även är ett hårdvaruföretag som tillverkar läsplattor och annat som ska göra det enklare för kunderna att köpa från dom. Vare sig det är fysiska produkter eller digitala.

Amazon har nyligen lanserat något som de kallar för Amazon Echo. Det är helt enkelt en liten ständigt uppkopplad högtalare. Så fort du börjar prata med den så utför den olika sysslor. Av någon anledning så svarar den inte om man säger Echo till den utan i stället är den programmerad att svara på Alexa när man hälsar på den.

#1 Babelfisken är här

Där hittar vi det som generationer har längtat efter sedan Douglas Adams Liftarens guide till galaxen sändes i BBC för första gången i slutet av sjuttiotalet. Nämligen Babelfisken. Babelfisken är ju för de som mot förmodan inte har läst Liftarens guide till galaxen en varelse som bor i örongångarna och livnär sig på hjärnvågor. I ersättning översätter den alla språk som bäraren hör.

Ett första steg mot att göra det här till verklighet tog vi när Microsoft släppte en betaversion av Skype Translator. Skype Translator är en version av deras vanliga videosamtalstjänst där de har byggt in en artificiell intelligens som i realtid översätter och läser upp vad den andra personer säger i samtalet.

Här är ett exempel på hur det kan fungera från en organisation i USA som jobbar med att erbjuda mikrolån i Syd- och Latinamerika.

(Den här trendspaningen publicerades ursprungligen här.)

2014

Fem e-bokstrender att hålla ögonen på

#5 Amazon kommer till Sverige?

De senaste åren har den svenska bokbranschen bävat inför det som de ser som det största hotet mot deras överlevnad – Amazon och då specifikt deras eventuella intåg på den svenska marknaden på riktigt. Nyligen öppnade de sitt första svenska kontor. Men i första hand är det nog inte bokbranschen som Amazon kommer ta tag i, utan det är snarare kunderna Spotify och Mojang som ska få bättre service i sitt användande av Amazon Web Services. Men nu är det bara en tidsfråga innan Amazon börjar distribuera e-böcker på svenska på den svenska marknaden, som de redan i dag gör i Tyskland.

Som en del av Amazons Kindle-plattform finns Kindle Direct Publishing. Kindle Direct Publishing är en självpubliceringsplattform i en av världens största distributionskanaler och betalar 70 procent till författaren – beroende på i vilket land boken säljs och hur mycket boken kostar.

Som en del i Kindle Direct Publishing öppnade Amazon tidigare i år något de kallar för Kindle Worlds. I Kindle Worlds kan vem som helst delta med fan fiction baserade på ett antal kända populärkulturella varumärken, som G.I. Joe, Veronica Mars och Gossip Girl. Det handlar mest om varumärken från tv.

Huruvida detta påverkar Sverige beror ju då först och främst på om – eller kanske snarare när – Amazon aktivt börjar sälja e-böcker på svenska.

#4 Flexibla skärmar

Redan förra året presenterade Samsung otroligt tunna OLED-skärmar som man kunde böja. De har inte kommit i produktion än utan Samsung har under tiden släppt ett antal mobiltelefoner med böjda skärmar. Men det är böjda skärmar som inte är flexibla.

När de här kommer i produktion öppnar det onekligen upp för otroligt behändiga e-boksläsare. Det här kan framstå som science fiction men för inte alls särskilt länge sedan var det science fiction att tänka sig att vi skulle ha tillgång till hundratusentals böcker i en telefon. Moores lag säger att de här skärmarna kommer öka i storlek och kvalitet snabbare än vi tror.

#3 Utlånen fortsätter att öka

Enligt preliminära beräkningar ökade utlånande av e-böcker från de svenska folkbiblioteken med 42 procent under 2013 i förhållande till året innan. (Uppdatering: I den slutgiltiga statistiken som släpptes den 27 maj 2014 hade utlånen av e-böcker ökat med 43 procent under 2013.)

Under 2010 till exempel lånades det ut 466 000 e-böcker samtidigt som 57 000 000 fysiska böcker lånades ut.

Förra året – 2013 – lånades det ut 1 500 000 e-böcker och 55 000 000 fysiska böcker.

Alltså en stor ökning av e-böcker och en liten minskning av fysiska böcker.

I de nya reglerna från Kulturrådet om ekonomiskt stöd till e-böcker ingår ett krav på att e-böckerna som får stöd ska gå att låna från bibliotek samtidigt som de börjar säljas i butik.

#2 Nya sätt att sälja

De senaste åren har det kommit en väldigt intressant försäljningsmodell. Det är Humble Bundle som gått i bräschen. Humble Bundle startade från början som ett sätt att sälja dataspel men har expanderat till att sälja även e-böcker och digitala serier.

Försäljningen går till så att under en begränsad tid säljs ett paket med till exempel sju e-böcker. Köparna får själva välja hur mycket de vill betala och varorna levereras utan kopieringsskydd.
Oftast erbjuds köparna ett antal bonusprodukter om de betalar mer än en viss summa.

Till exempel ingick de svenska författarna Linus Larssons och Daniel Goldbergs bok om Minecraft i ett paket från Humble Bundle-konkurrenten StoryBundle som bara säljer e-böcker. Men för att få tillgång till Minecraft-boken var man tvungen att betala mer än 12 dollar för paketet. Då fick man 9 böcker i stället för 6.

#1 Spotify för e-böcker

Jag tycker egentligen att det är lite slarvigt att prata om ”Spotify för…” men det går inte att komma ifrån att det är en väldigt tydlig beskrivning.

I Sverige lanserade Readly nyligen en prenumerationstjänst där man får tillgång till deras bibliotek av böcker för 99 kronor i månaden. I deras bokbiblioteket finns i dag några tusen titlar från ett tjugotal förlag – bland andra Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur.

I USA finns sedan förra året en motsvarighet som heter Oyster. Oyster erbjuder runt 200 000 böcker för 65 kronor i månaden.

(Den här trendspaningen publicerades ursprungligen här.)

Kometen och dess musik

I samband med att Philae landade på Comet 67P/Churyumov-Gerasimenko tidigare i år noterade forskarna att kometen gav ifrån sig en slags melodi.

Det var frekvenser i magnetfältet runt kometen som konverterades till forskarna konverterade till ljud som det mänskliga örat kan höra.

”The comet seems to be emitting a ‘song’ in the form of oscillations in the magnetic field in the comet’s environment. It is being sung at 40-50 millihertz, far below human hearing, which typically picks up sound between 20 Hz and 20 kHz. To make the music audible to the human ear, the frequencies have been increased in this recording.”

Den här melodin postade ESASoundcloud.

Eftersom ljudklippet postades med en Creative Commons-licens kunde andra ladda ner ljudet och skapa ny musik baserad på det. Och det gjorde de.

Här är några av mina favoriter.