Nu lämnar vi klicket som mätare av nätsuccéer

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Med den första bannern skapades också standarden för hur vi mäter succéer och misslyckanden på nätet – antalet klick. Sedan dess har mycket förändrats, vi mäter inte bara klick utan även spenderad tid men också hur vi skaffar nya läsare.

Före Google handlade det om att delta i webbcirklar eller få med en länk på någon av de många webbindexen, sedan handlade det om att hamna högt upp på Googles sökträffsidor, ett arbete som peakade med Demand Media.

I dag handlar det snarare om att bli mästare av den sociala ekosfären. Sajter som Upworthy skapade en mall för hur man skapar viral spridning av sitt innehåll, använd av allt från dagstidningar till fejkkonstnärer och tonåriga bildtjuvar.

Bonnier Tidskrifter Digitala Medier har genomfört ett mycket lyckat arbete här och fick nyligen mer trafik till Veckorevyn.com från sociala kanaler än från sök. De ökade trafiken från sociala medier med 2 000 procent på ett år.

Samtidigt har läsarnas ”banner blindness” (eftersom det är så många och så fula annonser på de flesta sajter har vi lärt oss att filtrera bort annonserna på de flesta sajter) fått mediehusen att leta nya mätpunkter att presentera annonsörerna. American Journalism Review har skrivit några artiklar om hur olika sajter och mätverktyg hanterar mätningarna.

  • Viralsajten Upworthy pratar i stället om ”attention minutes”, helt enkelt hur länge läsarna befinner sig på sajten.
  • Verktyget Chartbeat, en uppstickare inom analysområdet, pratar om ”engaged time”, hur länge läsarna aktivt befinner sig på en sida (genom att scrolla upp och ner till exempel) för att skilja ut de som bara lämnar en sida öppen i en flik för att läsa den senare.
  • Sportsajten ESPN mäter i sin tur ”average minute audience” för att kunna säga hur många personer det är inne på sajten vid en viss tidpunkt (framför allt intressant under matcher naturligtvis).

På Kia-index, som är den största statistiksajten för svenska mediehus, så är det fortfarande unika besökare som gäller, bara ett fåtal sajter presenterar statistik över tid på sajten.

Unika besökare har länge varit ett osäkert mått eftersom en person som surfar in på samma sajt både på jobbet och hemma räknas som två unika besökare. Men i takt med att allt fler surfar på allt fler olika enheter blir den här siffran allt mer svårtydd.

Ett annat sätt att hantera ”banner blindness” är hur Bonnier Tidskrifter Digitala Medier tänkte när de skapade en ny digital form för alla sina magasin. De skalade av sidan från allt överflödigt.

I stället för en massa puffar till mer läsning som distraherar och småannonser som inte ger särskilt bra betalt har de fokuserat på artikelns innehåll och en annons. Jag har skrivit noggrannare om deras arbete i en analys för Medievärlden Premium.

American Journalism Review skriver också om hur The Verge, en framgångsrik teknikblogg som lanserades i slutet av 2011, har valt att inte ge sina skribenter tillgång till statstiken på sina artiklar. Anledningen är enligt AJR att redaktörerna vill att skribenterna ska skriva om det som är viktigt, inte det som är trendigt.

Skribenten Russell Brandom säger att han blev förvånad när han fick höra talas om policyn första gången, särskilt som han precis kom från Buzzfeed där alla skribenter får en bonus baserad på hur bra statistik deras artiklar har, men att han har vant sig. Han menar att den har fått honom att tänka igenom sina vad han skriver om och hur noggrannare. Han försöker hitta de historier som The Verge kan bevaka på ett bättre sätt än andra, till exempel hur USA:s hälsomyndighet har slagit ner mot genanalys-startupen 23andme.

Newswhip, en konkurrent till Chartbeat på analysområdet, publicerade nyligen ett blogginlägg där de gjorde om några stora papperstidningars förstasidor baserat på vilket innehåll som delades mest i sociala medier. Det gav ett rätt intressant resultat.

Här The Independent:

Premiär: Nördologi är möten med spännande människor

För ett år sedan intervjuade jag 37 smarta människor som gör internet bättre i intervjuserien Vi bygger internet. I dag är det dags att dra igång en ny serie.

För någon vecka sedan blev jag ombedd av Björn Falkevik att göra något kul till Sweet Sunday Web Crunch. Efter en hel del funderande insåg jag till slut att jag ville intervjua människor som gör roliga, oväntade saker. Nördar.

Nördologi är intervjuer med människor som brinner för något oväntat. Första intervjun är med Paulina Modlitba Söderlund från Stardoll som berättar om sin fascination för robotar, något hon jobbat med på MIT bland annat. Se intervjun i det här blogginlägget.

Vinjetten tog en dag att skapa.

Musiken i vinjetten är en mash-up av två creative commons-låtar från Soundcloud.
New York Life (aka Union Square Bokeh) Soundtrack – SML [loop] by seeminglee
Been in this Jungle for Days by Lunchtray

Resultatet kan du höra här:
Nördologi [Theme music] by pelles

Typsnittet som används i slutet är det fria snittet Coolvetica som jag hämtat från dafont.com.

Ett bokslut på SvD.se

Det här inlägget publicerades ursprungligen på SvD.se.

Notera att i princip ingen länk fungerar nio år senare. Det är under all kritik.

Ibland behöver man ta ett steg tillbaka och se vad man har åstadkommit. Att göra bokslut.

Här ett urval spännande projekt jag varit med om att lansera på SvD.se de senaste åren.

Vi bygger internet

Att träffa alla dessa smarta, driftiga människor var oerhört inspirerande och jag hoppas att ni som tittade på det kände detsamma.

100 känslor

Alla dessa känslor som vi fick ta del av entusiastiskt sammanställt av John Airaksinen och Linda Backman gjorde livet lite bättre.

Stockholmskartan

Inspirerade av Budstikka i Norge ville vi visa att det går att presentera nyheter på ett annat sätt än ett traditionellt redaktionellt urval. Jag är väldigt nöjd med slutresultatet men får ta på mig att vi inte har lyckats hålla liv i satsningen.

SvD Quiz

Vi märkte att olika frågesporter exploderade på Facebook strax efter dess lansering i Sverige. Eftersom SvD länge har haft stark kunskapsprofil kändes det som en självklarhet på SvD.se. Läsarna tyckte det samma och senare blev SvD Quiz vår första Iphoneapp och det är dessutom vår mest populära Facebook-sida.

Bloggarna

SvD.se var tidigt ute med bloggar, P J Anders Linder började blogga den 29 augusti 2004, och efter några års envetet arbete fick vi en snabb ökning av bloggare på tidningen. Några av de bloggar jag minns mest är den myllrande Kinabloggen, Harry Amsters intensiva blogg om tv och populärkultur , Martin Jönssons oumbärliga medieblogg och Ludvig Hertzbergs smarta användande av Under strecket-bloggen som en ingång till SvD:s enorma arkiv.

API-arbetet

Vi inledde ett målmedvetet arbetet med att lära oss mer om att utnyttja andras API:er under förra året, självklart inspirerade av Ted ValentinTomas Wennström och alla andra entusiaster i mashup-rörelsen. När det är som bäst kan det se ut så här på SvD:s konsert- och filmrecensioner.

Vädret

Det vi hade lärt oss av arbetet med nöjes-API:erna använde vi sedan för att bygga en helt egen vädersajt baserad på data från framför allt Yr.no. Till en väsentligt mycket lägre kostnad fick vi en bättre och mer anpassningsbar lösning på en av våra läsares favoritämnen.

Med detta tar jag farväl av SvD.se och går vidare till Inuse.

Från neggo till utvecklande

Efter att jag publicerat mitt första inlägg på Same Same But Different, om läsplattor, kände jag att det blev alldeles för negativt. Inte för att jag har fel, men det finns för mycket gnäll här i världen.

Så i dag postade jag ett nytt inlägg på SSBD där jag försöker med en mer konstruktiv vinkel. Därför borde vi wikifiera nyhetssajterna. Gärna i kombination med livebloggande.

Rikstidningarna kan bli viktigare om de väljer att lokalisera sig

”And so, for a newspaper like the San Franciso Chronicle or the Los Angeles Times or any metro daily, it becomes easier to send a reporter to cover a giant story like Iraq than it is to send a someone to figure out why one intersection in a city has more traffic accidents than any other.”

”Let’s talk about real structural change instead: partition the giants. Maybe the LA Times should actually be broken into three or four or five distinct papers to better cover the market one giant lumbers across today. If you did it smartly, you could still retain many of the economic benefits of large scale while gaining the focus of smaller organizations.”

Citaten är från Bob Cauthorn intressanta inlägg i Rebuilding media om amerikanska regionala tidningar (metro papers). De tidningarna verkar sitta i en liknande situation som de svenska rikstidningarna, speciellt SvD och DN, som båda har börjat en tydligare lokal Stockholmsfokusering men fortfarande hindras av prestigen att vara en rikstidning med allt vad det innebär av utsmetande av resurser och onödig stress och förstörd arbetsrytm i samband med tidiga riksupplagor.

Det kanske är självklarheter men visst har SvD och DN mycket att vinna på att konkurrera närmare läsarna? Och då menar jag alla läsarna, hela Stockholm. Det är ett misslyckande att Mitt i-koncernen nästan är ensam om att bevaka stora delar av Stockholms förorter.

En tidning som Stockholms Fria Tidning skulle haft en mycket större chans att bli en tidning att räkna med om de hade valt att satsa på en läsardriven Stockholmstidning. De kunde kört en hård match med alla gratis lokaltidningar (Innerstadspress, Mitt i, City, Metro) och växt in i en position strax under SvD och DN med prestige för hårda Stockholmsnyheter. I stället tycker jag att de slösar bort sina resurser och sin chans genom att lägga sig i konkurrens med den stora drös av (ekonomiskt) knappt livskraftiga vänstertidningar där det finns en väldigt liten tillväxtpotential. (Obs. Jag har inte orkat läsa SFT sedan min första årsprenumeration så den kan vara fantastiskt bra i dag men jag har inte hört någonting om den sedan dess som tyder på det.)